Frida,

det ligger lite i tiden, det där med renovering och sånt. och det finns massor av såna tv-program; fuskbyggarna, arga snickaren, till salu, ja allt vad det heter. jag personligen orkar inte med dom programmen. det blir liksom för mycket när man är mitt uppe i det själv. och framförallt så tycker jag det är jobbigt när man ser saker som blir bättre än vi har gjort det, smartare lösningar, enklare sätt, snyggare idéer. jag pallar helt enkelt inte med det, för jag blir ganska ledsen. jag vet inte riktigt varför, för vi gör ju så gott vi kan och försöker få det som vi vill ha det. vi kan t ex inte ha en väldigt färgglad tapet på ena väggen i köket för det hade sett jättekonstigt ut här. vi kan inte ha takfönster. men ändå blir jag deppig av att se programmen, för det känns som att vi är så dåliga då på nåt sätt. daniel däremot kollar på alla renoveringsprogram som finns! han hittar ny inspiration och motivation genom dom. och det kan han väl få göra. men jag tänker fortsätta låta bli att kolla.

för några år sedan började jag skoja om att jag ville så ihjäl en person med ett mordvapen som inte kunde spåras. efter lite funderingar kom jag fram till att det ultimata mordvapnet är en frusen falukorv. dom är stenhårda! så det är bara att slå, sen tinar man den och äter upp den. det enda som kan fastställas vid obduktionen är att personen slagits ihjäl med ett trubbigt föremål, inga spår finns efter vapnet. voila! jag går fri.

men så hemsk är jag inte, att jag vill slå ihjäl någon. men just nu ligger det en stelfrusen falukorv framför mig, eftersom vi ska äta det till middag. jag har inte tänkt mörda någon med den innan dess. :)

detta blev ett ganska olustigt inlägg, men jag hoppas ni förstår att jag skämtar. det ska väldigt mycket till innan jag har ihjäl någon, det har inte hänt hittills och lär förmodligen aldrig hända eftersom jag tycker att alla har rätt att leva. hur de sen ska få leva, alltså hur lätt de ska ha det, det är en helt annan sak. ;)

jag är ganska sugen på att tjäna snabba pengar (gärna veckoutbetalning kontant). jag kräver inget anställningsbevis (men om arbetet är djurrelaterat kan ni få skriva ett praktik-intyg), jag är effektiv, noggrann, öppen och positiv. jobbet ska finnas inom rimligt avstånd från bromölla, såklart, för jag kör ju inte hur långt som helst för ett sketet svartjobb. jag kan göra det mesta som det inte behövs lämnas garantier på, men det gör ju inget för det är i vilket fall inga försäkringar som gäller om det utförs av svartarbetare. jag har en privat olycksfallsförsäkring, så om jag skulle skada mig under arbetstid får vi helt enkelt säga att jag bara var och hälsade på, alternativt att jag har praktik. jag gillar barn, djur (ej fåglar), utomhusarbete och varierande arbetsuppgifter. ogillar spiksortering men kan tänka mig att göra det ändå. målar gärna, kan hantera såg och hammare men viss skaderisk finns.

jag kan börja när som helst, gärna idag!

jag röker en del, men jag har körkort vilket borde ge ungefär plusminusnoll totalt. har arbetat mycket inom förskoleverksamhet. gick barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet och har nu avverkat en halv förskollärarutbildning vilken jag inte tänker slutföra. jag har även jobbat inom snabbkök samt suttit i kassa på en stormarknad. har stor hästvana, lagom stor hundvana. har gått ungdomsledarutbildning och är sedan många år tillbaka ideellt engagerad på en ridklubb.

låter det intressant? tveka inte att höra av er!

p.s. svartjobbet får gärna vara fram tills augusti. då ska jag bli hederlig medborgare igen.

jag har haft en toppendag i karlskrona, verkligen! bra föreläsning, god tacobuffe och sedan boda borg som överträffade mina förväntningar nåt enormt (även om det inte var i en borg vilket jag hela tiden trott). sällskapet kunde knappast varit bättre och det blev många skrattanfall och väldigt mycket överspel. precis så som det ska vara! humöret var på topp, tävlingsinstinkten kom fram ordentligt och jag är väldigt nöjd över alla lufttrummor, mörka gångar och elastiska spindelnät som jag tagit mig igenom!


men ändå. här sitter jag nu, och känner mig helkass. en helt vanlig lördag där allting varit bra, men tankarna på de senaste månaderna förstör så mycket. vad jag än gör så är det aldrig tillräckligt. det är aldrig tillräckligt mycket, tillräckligt bra eller tillräckligt fint. det spelar ingen roll hur mycket jag än anstränger mig, för det är alltid någon annan som gör det bättre. ALLTID NÅGON JÄVLA ANNAN. jag är så trött på att aldrig nå riktigt ända fram. att alltid snubbla på målsnöret. jag försöker hjälpa till. jag försöker vara bra. jag försöker vara till lags. jag försöker vara glad. jag försöker le när jag svarar i telefonen. låta trevlig och pigg. det spelar ingen roll när du ringer, jag svarar alltid. vilken tid på dygnet som helst. jag försöker finnas där, stötta och lyssna.

men det är alltid denna någon jävla annan, som gör allt så mycket jävla bättre.


jag kan inte bara ge upp och låta hela min värld rasa.
jag kan inte sluta försöka göra tillräckligt.

men ibland är tanken på att helt enkelt ge upp en lättnad.
godnatt. glöm inte att vrida fram klockan ett varv.

när jag ska upp och fodra är det oftast inga problem alls med att vakna eller stiga upp. jag snoozar nån gång sådär, men sen tar jag tag i mig själv och sätter fart. likadant om jag ska iväg nånstans, då är det inte heller några problem. men när det gäller skolan är jag hopplös! det märks verkligen att jag undermedvetet redan hoppat av, för jag försover mig gång på gång! idag började vi dessutom tidigt så det var inte ens lönt att fösöka komma dit i någorlunda tid. sen hade jag bara ställt två alarm, jämfört med 4 sdom jag brukar ställa. men, jag var ändå vaken vid sju. alltså riktigt vaken. jag stängde av alarmen för jag tänkte att "jag är ju vaken nu" men nej. jag somnade om. jag märkte inte ens det! bara pangbom sådär, så hade jag somnat.

och det var ju extra roligt idag, eftersom jag smsade johanna igår och frågade om hon skulle till skolan. föreläsningen verkade inte jättegivande(teknikens historia), men hon skulle dit och det verkade som att resten av gruppen också skulle det, så då tänkte jag att jag kan ju också gå då.. igårkväll smsade sandra mig och tyckte att jag skulle skita i skolan så att vi kunde ta en shoppingrunda. nejtack sa jag, jag ska till skolan. men, nej. så blev det ju inte. ödet som tog saken i egna händer kanske? :)

så jag ska fixa iordning mig nu, och sen bär det av till k-town minsann. det blir ingen storshopping för mig, jag ligger ganska mycket back med money. men kanske nån liten fin sak kan följa med hem om jag känner mig givmild mot mig själv. :)

solen har skint (vad säger man egentligen? skinit? skint? skinut? skinat?) så fint hela dagen, massor med plusgrader har det varit! jag hade egentligen bestämt mig för att vara bitter på grund av diverse orsaker men det var himla svårt. idag har jag varit konstruktiv; krattat stallplanen, krattat paddocken, och mockat lite i hagen. sen skulle jag rida barbacka tänkte jag, men det tänkte inte hesten min. han hade vårkänslor som bara den, jag halkade av två gånger innan jag gav upp och slängde på sadeln för att kunna få nåt vettigt gjort. :)

mister G fick även vara ute utan täcke för första gången i år, lycklig över det var han!




man kan ju slappna av när kompisen vaktar.. :)

<3

när man inte har något val så är det lätt. då får man ta den möjligheten som finns och göra det bästa av situationen. men, när man måste välja? det är rätt så mycket värre. om man väljer det ena, så kommer man resten av livet undra om inte andra valet varit bättre. och om man väljer det andra, då kan man vara säker på att det ena kommer att återkomma i tankarna.

nae! slutfunderat för idag! jag kommer bli utbränd om jag ska hålla på såhär, och analysera sönder vartenda jävla val i livet. det är så jag funkar. oavsett om jag ska välja schampo, riksdagsparti, toapapper, bankkort eller ny utbildning så tjatar jag ihjäl mig själv, och alla andra som råkar vara i närheten.

det är absolut dags att börja lita på magkänslan!
(och det är ju det jag försöker göra).


när ska jag sluta vara så jävla förståndig?

de senaste dagarna har varit ganska kämpiga. telefonsamtal, mail, tårar, hopp, mer telefonsamtal, ångest, besvikelse, mer mail, hopp, telefonsamtal, resignation, uppgivenhet, mail, hopp och nu till sist ytterligare telefonsamtal och senaste känslan är HOPP. det är svårt att byta utbildning rätt upponer såhär. det ska ni veta. det krävs en hel del för att få igenom det. som det ser ut nu så kommer jag läsa fristående djurkurser under nästa läsår och sedan söka igen till djursjukvårdar-utbildningen, eftersom det krävs en ganska gedigen behörighet vilket jag inte riktigt har. men det är fortfarande långt ifrån klart. bromölla kommun ska gilla mig och gå med på att betala mina djurkurser, dessa kommer så som det ser ut nu att läsas i skurup. det blir över en timmes längre pendlingstid men det finns liksom inte så mycket annat att välja på. och det är ju bara ett läsår, från augusti -10 till juni -11. shit, det låter väldigt långt borta ändå.

jag kan faktiskt inte fatta att jag gör det här. kastar mig ut i något okänt, nytt och främmande. lämnar högskolan kristianstad och lämnar två års högskolestudier till sitt öde. det är verkligen inte jag egentligen! men det är en skön känsla, att försöka uppfylla sin dröm. jag vill inte undra hela livet vad jag vill bli när jag blir stor. jag vet ju det nu! och denna drömmen tänker jag inte ge upp i första taget.

men. som sagt. det är långt ifrån klart. om nu kommunen godkänner mina studier och är villiga att betala för dem, så måste jag plugga järnet och få så bra betyg som möjligt för att hävda mig bland de tusentals sökande till djursjukvårdar-utbildningen. den är ju den enda i sitt slag i sverige, förutom den i skara då. men skara har ingen profil mot stordjur, och det är den jag vill in på.

som ni ser så är det en hel del som ska klaffa.
men jag tänker inte ge upp.

så håll tummarna nu, kära vänner!

om har man svårt för det kan man pröva sådana här:



såna här snygga goggles får man om man köper ett laserpass,
alltså sån laserstråle man riktar mot väggen för att få saker raka ni vet. :)

så sägs det iallafall. personligen tror jag att bitterheten är det sista som lämnar oss, men den åsikten får ju stå för mig. jag har varit ganska bitter och nere denna helgen, men nu har jag hittat ett litet kryphål som jag tror kommer funka! imorgon ska jag återigen spendera eftermiddagen i telefonköer men det får det minsann vara värt! jag vill inte gå resten av livet och ångra mig för att jag inte gjorde det jag ville. det har redan gått för många år till spillo. nu är det dags att göra nånting åt det.

det är lite jobbigt att b-uppsatsen examineras imorgon, jag har ju allt annat än det i huvudet just nu.. det är ju en ganska bra förutsättning att bli godkänd på det man håller på med, även fast man jobbar på att börja hålla på med något helt annat. helsnurrigt lät det där? jaja. :)

nu ska jag duscha, en lång stund hade jag tänkt! jag saknar badkar väldigt mycket ibland, idag är en sån dag. även fast vi har en jävligt fin dusch med massagestrålar, takdusch, fotmassage, radio och telefon. fast vi ska nog göra relaxrum i källaren sen nån gång i framtiden, och där ska vi ha ett fetebadkar så jag får väl nöja mig med tanken på det sålänge. :)

Jag har haft en himla trevlig dag! Finfina hästar hos Jan Brink, med finfina vänner!
Det visades många fina hingstar, men jag tänker vara gammaldags och tycka mest om följande två:



Briar 899


Chirlon 870

så det så! :)


jag har även hunnit med att rida min egen lille hest idag. och kanske blev jag inspirerad av Tullstorpsbesöket eller så var det bara en himla bra dag, för bra gick det! min älskade älskade hest! helt klockrent gick han, alla knappar funkade och det var så fint samspel, det kändes så JÄKLA bra! :D
<3

men nånstans kommer man alltid får vi väl hoppas!

alldeles strax ska jag tillsammans med sandra, louice, svant och mattis bege mig till Tullstorp där det är hingstvisning idag, ett trevligt litet avbrott i vardagen (även om det just för tillfället råkar heta helg när det är lördag). jag vaknade med oförskämt bra humör imorse, och oförskämt var ordet för det god humöret har tagit sitt pick och pack nu, och lämnat mig ensam med irritation och besvikelse. jag hoppas att en hop pampiga dressyrhästar kan ändra min inställning till livet för ett tag. :)

det är så mycket som ska stämma överens, och ingenting gör det för närvarande! allting behöver pillas ihop och grejas en massa med och det lär inte funka ändå. sjukligt jobbigt! telefonköer hit, särskild behörighet dit. jag önskar att jag hade valt gymnasiekurser lite mer efter hobby istället, det har visat sig att det hade varit det enda rätta. det värsta är ändå att jag först och främst gick fyra år på gymnasiet, alltså ett mer än vad man brukar, eftersom jag valde fel program och började om ettan på BF istället. nu har jag gått snart 2 år på lärarutbildningen vilket tydligen inte är det jag vill göra heller. alltså ett felval till. 3 år borta, kan man säga. jag är så arg på mig själv just nu för att jag gjorde som dom sa, att häst är en hobby och inte en utbildning. spola tillbaks tiden till 2004 så jag kan göra om och göra rätt? visserligen hade jag inte alls varit den jag är idag om jag gått nåt annat program och jag hade inte lärt känna vissa människor som jag är ypperligt glad över att ha lärt känna. men det retar mig ändå. de individuella valen kunde jag väl iallafall gjort annorlunda? jävla korkade gymnasiefrida som läste engelska b, teckenspråk, psykologi och filosofi istället för hästkurserna. där fick man för att man var ambitiös, och valde saker man trodde skulle se bra ut i betygspapperna.

fuck it.


nej, jag har inte gett upp. men det är så knöligt ibland bara.
att ingenting kan vara lätt, någon endaste gång?

för att jag inte använder värmeskydd när jag plattar håret. så det kapades ganska friskt av mitt väldigt slitna hår, det var liksom inte mycket annat att välja på. men jag gillar det, blev faktiskt väldigt nöjd! :D om en vecka blir det färgning är det tänkt. jag vill bli rödhårig. :)

annars är det bara b-uppsats som snurrar i skallen, men imorgon ska den lämnas in och sen ska jag njuta av helgen som aldrig förr! den bjuder på bland annat hingstvisning på tullstorp. :)

både bokstavligt och bildligt talat.
usch och fy.

imorgon ska jag klippa mig, det känns verkligen trevligt. hesten min ska få nya skor, det känns också väldigt trevligt. tråkigt bara att hans manikyr är 700 kr dyrare än min frisering.. :P

idag blev det uteritt med svant&metti, hästarna var töntar as hell men annars gick det bra. nu ikväll har har varit och kollat på pay&jumpen i råby, det var ett lagom litet startfält så jag hann med att se alla innan jag skulle ta in pållarna. nästa gång är vi kanske med, jag och mister G. vem vet? jag kan inte börja tänka på det nu allaredan för då hinner jag dö av nervositet. :P v. 17 är nästa pay&jump i råby iallafall, det är ju 6 veckor till så det borde vi nog reda ut. 60 cm är en lagom höjd tycker jag. :)

när jag köpte generalen i oktober 2007 så sa jag att jag skulle ha tävlat lokalt innan 2010 var slut. nu är det helt plötsligt 2010, dags att sätta fart då kanske. ska ta tag i träningen och försöka få den att bli lite mer kontinuerlig än vad den är nu, sen får vi helt enkelt se. :)

för övrigt så hatar jag alla jävla renoveringsprogram. daniel är nästintill besatt av dem. förstår inte hur man orkar se en massa renovering när man är mitt uppe i det själv? när jag tittar på såna program så blir jag bara ledsen över att dom inte är hos oss och hjälper till. :P

jag har tappat bort mitt spö. IGEN. det är väl för att jag envisas med att ha det i ryktväskan kanske.. det har säkerligen ramlat ut nånstans. eller, så har jag lagt det på nåt såntdär bra ställe. det brukar jag göra. lägga saker på såna bra ställen alltså. "så att man vet vart man har det". sen, när man ska ha den där grejen, som man la på det där bra stället, så har man ingen aning om vart man la det. känner ni igen det? :)

med mig själv! pluggat satan igår kväll/i natt och nu på förmiddagen, b-uppsatsen är därmed nästan klar. jag börjar återfå tron på mig själv, men eftersom jag nu sökt till en helt annan utbildning så är ju inte motivationen den högsta nu. så konstig känsla på nåt vis, lite svårt att beskriva.

iallafall så skiner solen som bara den idag, jag tänkte ta en promenad med min hest lite senare i eftermiddag. nu ska jag fixa mat. daniel frågade mig igår om jag var beroende av mat. eh, ja, det är väl alla tyckte jag då. ? :)

och jag väljer att hoppas, men inte tro.
tack för era peppande kommentarer! :)

en del kanske ser det som att jag slösat bort två år av mitt liv på förskollärarutbildningen. det har jag inte. om jag inte kommer in i önnestad så kommer jag fortsätta med det jag håller på med nu och försöka att bara gilla läget. jag gillar att jobba med barn, det är inte det. det är bara inte det jag vill egentligen. men i brist på annat så funkar det mer än bra. vi får väl se hur det blir med allt. och som sagt, om jag börjar i önnestad istället så har jag ändå inte slösat bort de här två åren på HKr. jag har ju faktiskt gjort något, jag har haft en inkomst, jag har haft roligt och lärt mig mycket.

men, för att dämpa mig själv och mina förhoppningar lite, så är det inte alls särskilt stor chans att jag kommer in i önnestad, som sagt. men nu har jag iallafall sökt, mer än så kan jag inte göra.

det är skitsvårt att komma in, jag vet inte alls vad csn tycker om det, jag måste kolla upp en massa andra grejer också. men söka kan man iallafall göra, eller? :)

jag är så trött på den här jävla b-uppsatsen nu så jag kan lika gärna gå och hänga mig! så sjukligt korkat, varför i hela jävla fridens namn ska man skriva en sån här idiotisk grej? jag förstår inte poängen alls. det är inte det att jag har svårt för det, det är bara så jävla tråkigt!


för övrigt så är jag så trött på töntar som härmar de sk. storbloggarna.
kom på en egen grej, va?

det finns människor som man lär känna, men som man sedan tappar kontakten med. sen finns det människor, som man bara vet att man aldrig kommer bli av med på nåt vis. dom har liksom etsat sig fast i ens liv, man bara vet att vad som än händer så hittar man ändå alltid tillbaka till varandra. en sådan vän har jag. hon heter Emma Storberg. och det är en fin människa det! vi lärde känna varandra på gymnasiet. det var nog den bästa tiden i mitt liv. nu är jag sådär jävla vuxen, emma har flyttat till stockholm och ja, hon är väl också ganska jävla vuxen. men det gör inget. det är ju bara så det är. och jag tror att om vi hade kört en runda i sölvesborg, så hade vi nog hittat på nåt bus nånstans. provat galna kläder, stulit en skylt, och såklart spenderat pengar. så som det brukade vara. :) jag saknar henne, den där emma. för det är liksom inte riktigt samma sak utan henne; jag har ingen klockren shoppingkompis som får mig att göra helt sjuka impulsköp, ingen som vill äta så som emma vill, ingen som är nöjd med att bara glida rundor i bilen och lyssna på musik så som emma var. sen rökte vi en hel del också, det var vi riktigt bra på. det har emma slutat med nu. det är väl bra för henne. och bra för mig, för då kan jag inte sakna henne som rökkompis. fast det gör jag i alla fall.



<3

när människor visar sig vara inställsamma och falska, fast man trott de var så bra från början. det är tråkigt tycker jag, att en del inte kan vara sig själva och måste göra sig till för att de så gärna vill "passa in". det värsta är när det är så uppenbart, när de gör det i närheten av folk som vet hur de är egentligen och som då såklart ser att personen inte är densamma. eller nej. rubriken är fel. jag blir nog faktiskt mest arg. töntigt.

jag har iallafall telenor-reklam-låten som ringsignal nu. ;)

solen skiner ute. idag igen. det känns himla fint. min hest har vårtäcke på sig, fast för säkerhets skull ett med fleecefoder. rätt vad det är så kommer det ju en snöstorm. han vaccinerades i fredags, förresten. så denna helgen har han fått glida rundor lite bara. imorgon ska jag rida tänkte jag. om jag hinner med det. det är en himla massa plugg som ska göras. det är sluttampen på b-uppsatsen nu, och jag kan inte fatta att jag ens har kommit såhär långt. nu ligger jag väl förmodligen lite efter, slutet av förra veckan var inte jätteproduktiv, men jag tar igen det ikväll tänkte jag.

det är så svårt, det där med studieteknik. jag har en väldigt konstig. jag kan vara jättemotiverad och så, men när jag sätter mig så kommer det inte ett ord. word-gemet hoppar fram och frågar om jag inte ska göra något annat istället ett tag, och jodå det är nog lika bra säger jag då. så då gör jag något annat i ett par timmar. sen när jag sätter mig igen så frågar word-gemet om jag har strukturerat upp allt i huvet nu, och jadå det har jag för då skrivs sida efter sida med ofattbart bra meningar som jag knappt kan tro att det är jag själv som har skrivit. knepigt det där.

melodifestivalen var väl sådär, tycker jag. personligen tänker jag inte tycka något om vinnaren och såntdär, det orkar jag inte! han där eric saade blev iallafall jätteblöt, vilken fantastisk dusch! massvis med vatten som bara forsade. en sån vill jag ha här hemma. hade varit fräckt med ett alldeles eget vattenfall tycker jag.

nu ska jag minsann försöka sova, ska upp tidigt imorgon för jag har morgonfodringen. :) jag hoppas på solsken och plusgrader imorgon också. förresten är jag sugen på att åka till helsingborg och kolla på sm i hoppning. :)

melodifestivalen och jag är inte så tighta direkt. jag hänger liksom inte med. jag tycker att fyra deltävlingar, andra chansen och sen final ovanpå allt blir lite för mycket. annat var det förr. det var tio vettiga bidrag som var med, en vinnare röstades fram. punkt. jag gillar inte när saker blir för komplicerade. därför har jag de senaste åren inte följt melodifestivalen. jag pallar inte helt enkelt. men ikväll är det ju tydligen final, och eftersom dannyboy är iväg på party och jag inte pallar sitta ensam hemma, så ska jag trotsa mina antimelodifestival-principer och kolla på det tillsammans med ett par vänner. man får ju ta seden dit man kommer, och i min ungängeskrets är melodifestivalen tydligen en djupt rotad tradition. jag har hört att en av artisterna får massa vatten över sig, det kan ju bli skoj?

fullt ös på stereon. :P



go sing your lies to someone else

det är en massa tjafs hit och dit om att man ska älska sig själv, tycka om sig så som man är, vara nöjd med sig själv, media framställer skeva ideal av tjejer och så vidare. visst, det låter jättebra. men det kan ju faktiskt vara så att man inte gillar sig själv. att man inte mår bra psykiskt, för att man ser ut på ett visst sätt fysiskt. nu menar jag inte bara överviktiga, utan alla möjliga komplex man kan ha; övervikt, undervikt, för stora bröst, för små bröst, stor näsa, livlöst hår, sneda tänder, krokiga fingrar, gäddhäng. ja ni fattar. jag anser att man inte alls då ska älska sig själv så som man är, faktiskt, om man inte är nöjd med sig själv. sålänge man inte ändrar på sig för någon annans skull eller för att någon annan säger det, så anser jag att man ska ändra sig tills man själv är nöjd! det är ju oftast inte så svart eller vitt, det finns en bred gråzon i detta. men jag tror ändå ni förstår min poäng? jag tycker om alla för den de är, oavsett hur de ser ut. det är deras val, det viktiga för mig är ju hur de är som människor. men om jag inte gillar något hos mig själv utseendemässigt, oavsett vad andra tycker, så vill jag ändra det. det är viktigt att må bra, psykiskt såväl som fysiskt. sen är det ju klart att jag inte bara springer in på silikonkliniken och fyller på brösten, bara för att jag råkar vara missnöjd. för ja. jag är missnöjd med mina bröst. och vem är inte det egentligen? är vi någonsin nöjda? men, anledningen till att jag råkar ogilla mina boobies är inte för att någon annan är missnöjd. jag själv gillar inte dom. punkt. jag skiter i om någon annan tycker dom är fula eller fina. i vilket fall, jag kan ju inte fylla på dom hur som helst. då får man helt enkelt gilla läget och köpa bra bh:ar istället. om man tycker att man har för smala höfter så finns det sätt att klä sig, med tvärrandigt och andra tekniker, som gör att höfterna ser bredare ut. om man nu vill det.

det blev kanske ett väldigt flummigt inlägg men vad jag försöker komma fram till är att man inte alltid behöver nöja sig med det man har, men man behöver inte alltid anstränga sig så mycket för att bli så som man vill. knepigt det här.

avslutningsvis så vill jag peppa alla där ute som kämpar med något de är missnöjda med:
DET ÄR INTE SVÅRARE ÄN VAD NI GÖR DET.
ni fixar det. låt det inte sätta sig på huvet utan bara gilla läget och tänk på annat. utifrån egna erfarenheter så kan jag bara säga att man kommer över det. jag har varit utan kolhydrater i snart sex veckor. man fixar det. men hade det nu varit min näsa jag varit otroligt missnöjd med så hade det kanske inte varit sådär enkelt. men då får man helt enkelt markera kindbenen lite mer när man sminkar sig, eller? :)

det är helt enkelt för lite. så, sov aldrig så lite är ni snälla! för er egen skull.
jag är verkligen helt slut i hela jävla huvet. 5 koppar kaffe blir det nu.
och pluggande, såklart. som alltid.

jag blir så frustrerad! så jobbigt allting ska vara nu helt plötsligt. jag visste väl att den där sköna härliga lyckokänslan inte skulle hålla i sig. de senaste dagarna har allting känts så bra, jag har varit glad och harmonisk. tillfreds med livet helt enkelt. men nu börjar det sakta mer säkert gå neråt igen. b-uppsatsen går inte lika lätt längre (nu är det ju analys och skit som ska skrivas, då måste man börja tänka), jag har massor av saker som behöver ordnas, jag har ett stort beslut som måste fattas inom en väldigt snar framtid.. om jag bara hade vetat vad jag vill så hade allting nog varit lite lättare.

jag tror jag skiter i pluggandet nu idag, och tar tag i det ikväll igen. det behövs en paus, så jag hinner tänka igenom dom andra grejerna lite. teorier om barns datoranvändande får vänta ett litet tag helt enkelt. det finns viktigare saker just nu.

det är det enda program jag fixar att följa! jag har så dålig koll på när tv-programmen går. men lie to me är så bra att jag inte vill missa det. därför plingar min telefon till varje tisdagkväll vid halv tio, och påminner mig om att det endast är en halvtimme kvar tills det börjar. rätt nördigt, jag vet. lie to me går på tv4+ för er som blev intresserade. :)

förresten, gillar ni den nya designen?
lite mer stilren än den förra tycker jag. :)

jag tänkte skriva om något djupt idag. en lite halvt provocerande text, som fick er att tänka till och fundera på var ni egentligen står. men det blir inget av det. inte just nu iallafall. jag är helt enkelt på för bra humör. för att kunna skriva en bra text om något aktuellt ämne så behöver jag vara lite irriterad för att det ska funka. så därför släpper jag det nu.

(vad man måste och vad man vill)

livets måste just nu: b-uppsats. och ja. den går framåt. faktiskt i samma takt som de andras. jag är inte efter över huvud taget! helt imponerad av mig själv måste jag säga, i vanliga fall så brukar jag ju dra ut på allt in i det sista, och sen göra allting på en gång i sista sekund. men det var väl inte för sent att ändra sin studieteknik då tydlligen, det verkar ju gå bra än så länge. :) imorgon är det handledningsträff igen, det ska bli trevligt tycker jag. därefter ska jag iväg på en liten intervju som jag tror jag kommer ha mycket nytta av! :)

i övrigt så gillar jag livet ganska mycket, igår var skit, men det är det väl alltid när man är bakfull? jag kom iallafall fram till att kolhydrater ger mig knäsmärtor, jag vet inte varför och jag vet att det låter helt ologiskt men så är det. haha.

livets ville just nu: en liten promenad till skogen med min fina hest idag, hans sår i pannan har läkt så himla fint så nu kändes det okej att sätta på träns (nej, jag går inte ut och promenerar med min häst i bara grimma. det är inte så att han är svår att kontrollera, men det kan komma hästar eller andra saker som gör att man behöver kunna ha lite inverkan). solen kämpade sig fram så gott den kunde, jag hoppas verkligen att den är här för att stanna!


bild från våran promenix idag. <3


jag är så glad över att jag får ihop allt; plugga på heltid, jobba extra, renovera hus, samboliv, vänner, hästliv. till sommaren blir det kanske ännu ett åtagande men det återstår att se. jag vet att jag ofta gnäller och klagar men egentligen så är jag glad, nöjd med det mesta och jag vill inte vara utan något av det jag har i mitt liv, jag glömmer bara bort det lite ibland. ;)

daniel: vad är klockan?
jag: snart tjugo i åtta.
daniel: vilken besvikelse. jag som ville gå och lägga mig.

i ett virrvarr av alkohol och dans.









en årsfest på råby, helt enkelt.

som tyvärr började med punktering, men det kan man leva med när man har så snälla och hjälpsamma stallhyresvärdar. :D vädret är underbart. jag känner mig så otroligt duktig och omtyckt. det är party ikväll. det är så fin musik på radion. jag blir nästan lite rörd. livet är så fint. min sambo är så himla himla fin. min hest är så himla himla fin. mina nya skor är också himla himla fina.

KÄRLEK PÅ ALLT IDAG, ungefär :)
<3

såhär himlahimla fin var min hest imorse :)

<3

idag har varit en underbar dag!
:)

så därför gör jag inte det heller.

allvarligt talat, jag skrev fel 5 gånger i den meningen.
mina ord är slut, på nåt vis.

har iallafall skrivit 3 sidor på litteraturdelen i min b-uppsats idag.
sjukt nöjd med mig själv.
nu ikväll var jag och kollade på anders norrman-träning i råby.
det kändes nästan som förr i tiden. nostalgi.
:)

sen har jag och sabina fixat en bra plan! :D

men jag talar ut:

• jag är rädd för att jag inte är smart längre.
• jag har otroligt höga krav på mig själv.
• jag lyssnar på per gessle ibland.
• jag blir väldigt lätt rörd av musik.
• jag är extremt rädd för fåglar. (visserligen allmänt känt, men jag talar ut nu så avbryt inte, okej?)
• jag har en ohälsosam relation till ost.
• jag får ångest när jag inte har full kontroll över vad som ska hända.
• jag har ofta svårt att sova.
• jag rakar nästan aldrig benen.
• hemma är jag väldigt slarvig, men jag är överdrivet pedant i stallet.
• jag brukar föreställa mig hur det skulle vara att bo i hus som jag åker förbi.
• jag är aldrig nöjd. aldrig.
• jag älskar att sitta ute i solen med hög musik och röka en massa.
• jag har otroligt många stora humörsvängningar.
• jag avskyr folk som säger en sak och sen gör tvärtom.
• jag klarar inte av att ligga i andra folks sängar.
• ibland får jag akut bacillskräck, men sen går det över snabbt igen.
  
  
  nu är det din tur; tala ut!

var ju mindre kul att mötas av denna synen när man kommer till stallet.. men det var inget allvarligt, efter ganska mycket bråk lät han mig titta på såret och kunde konstatera att det kommer väldigt mycket blod från väldigt små sår. det var bara ett par cm brett, och inte så farligt djupt. ser ju ganska läskigt ut med allt blod, speciellt på en vit häst med. jaja, det var bara att ställa in den planerade ridturen och försöka få bort allt blod som torkat in så fint i vårsolen. menmen, slutet gott allting gott. :)

att det är för bra för att vara sant.


det är allt jag har att säga.
nu är det plugg som gäller.

jag blir en bättre människa när solen kikar fram. så är det bara. det är så lätt för utomstående att veta hur jag mår, det är bara att titta på vädret. trots att jag håller på att svimma lite då&då, trots att snön fortfarande ligger i drivor längs vägarna, trots att min högra handled strejkar så är jag en bra människa idag.

det är bara det att man måste inse att det inte är svårt. ^^

men iallafall. nu känns allting lite lättare. iallafall för ett tag. mycket som snurrar i huvudet men det löööser sig, mina vänner. (det måste det väl göra.?) en positiv sak; våra köksväggar blir nougatfärgade i detta nu, jag blir sugen på choklad varje gång jag tittar på väggarna -vilket ju blir ganska ofta.. lite dumt egentligen. :)

imorgon ska jag bara gilla livet hade jag tänkt, jag hoppas på fortsatta plusgrader(även om det ser mörkt ut på den fronten just nu..) och på sol och kramar och botemedel mot shivering.. tog nästan en timme innan min hest var helt funktionsduglig idag. trist tycker både han och jag! ska googla lite och sånt, se om jag kan hitta nån bra hjälp mot det problemet. jag har ju nackmagneten, men vill inte att han ska ha grimma på sig i hagen, eller i boxen på natten heller för den delen, så blir ju inte så långa stunder han kan ha den på sig. hade nog behövt nån timme eller två om dagen egentligen. men iallafall så har hans hosta blivit mycket bättre sen jag började med de holistiska örterna.. alltid något. :)

såg förresten att det finns magnetarmband och halsband till människor.
sponsra mig, någon? ;)

allting känns skitskumt.

och trott. och velat.
det blir inte alltid som man tänkt sig.

jaja, det är inget att hänga upp sig på.

jag vill egentligen bara kräkas, men det orkar jag inte.. det finns en del människor som faktiskt inte borde få finnas. som inte är värda ens en tiondel av vad de tror att de är. människor som väljer att visa upp en falsk sida, som är inställsamma och fjäskande. bara för att få lite fler låtsasvänner att bjuda hem. som inte inser sina brister, det är alltid alla andra det är fel på.