Frida,

det är en massa tjafs hit och dit om att man ska älska sig själv, tycka om sig så som man är, vara nöjd med sig själv, media framställer skeva ideal av tjejer och så vidare. visst, det låter jättebra. men det kan ju faktiskt vara så att man inte gillar sig själv. att man inte mår bra psykiskt, för att man ser ut på ett visst sätt fysiskt. nu menar jag inte bara överviktiga, utan alla möjliga komplex man kan ha; övervikt, undervikt, för stora bröst, för små bröst, stor näsa, livlöst hår, sneda tänder, krokiga fingrar, gäddhäng. ja ni fattar. jag anser att man inte alls då ska älska sig själv så som man är, faktiskt, om man inte är nöjd med sig själv. sålänge man inte ändrar på sig för någon annans skull eller för att någon annan säger det, så anser jag att man ska ändra sig tills man själv är nöjd! det är ju oftast inte så svart eller vitt, det finns en bred gråzon i detta. men jag tror ändå ni förstår min poäng? jag tycker om alla för den de är, oavsett hur de ser ut. det är deras val, det viktiga för mig är ju hur de är som människor. men om jag inte gillar något hos mig själv utseendemässigt, oavsett vad andra tycker, så vill jag ändra det. det är viktigt att må bra, psykiskt såväl som fysiskt. sen är det ju klart att jag inte bara springer in på silikonkliniken och fyller på brösten, bara för att jag råkar vara missnöjd. för ja. jag är missnöjd med mina bröst. och vem är inte det egentligen? är vi någonsin nöjda? men, anledningen till att jag råkar ogilla mina boobies är inte för att någon annan är missnöjd. jag själv gillar inte dom. punkt. jag skiter i om någon annan tycker dom är fula eller fina. i vilket fall, jag kan ju inte fylla på dom hur som helst. då får man helt enkelt gilla läget och köpa bra bh:ar istället. om man tycker att man har för smala höfter så finns det sätt att klä sig, med tvärrandigt och andra tekniker, som gör att höfterna ser bredare ut. om man nu vill det.

det blev kanske ett väldigt flummigt inlägg men vad jag försöker komma fram till är att man inte alltid behöver nöja sig med det man har, men man behöver inte alltid anstränga sig så mycket för att bli så som man vill. knepigt det här.

avslutningsvis så vill jag peppa alla där ute som kämpar med något de är missnöjda med:
DET ÄR INTE SVÅRARE ÄN VAD NI GÖR DET.
ni fixar det. låt det inte sätta sig på huvet utan bara gilla läget och tänk på annat. utifrån egna erfarenheter så kan jag bara säga att man kommer över det. jag har varit utan kolhydrater i snart sex veckor. man fixar det. men hade det nu varit min näsa jag varit otroligt missnöjd med så hade det kanske inte varit sådär enkelt. men då får man helt enkelt markera kindbenen lite mer när man sminkar sig, eller? :)