det är en härlig känsla,

att räcka till. att orka ända fram. att vilja, att våga. att ta chansen när man får den, att se möjligheterna som gömmer sig strax bredvid problemen. att komma dit man vill, att ta steget över kanten och verkligen tro på att man landar någorlunda mjukt.

men visst tvivlar jag, och jag är rädd för att jag inte reder ut det. men då har jag iallafall försökt! och det är ju jävligt bra det med. det handlar inte alltid om att vinna, om att komma först. det är att våga, att försöka, att ta den där once in a lifetime-chansen.

tveka in, bara gör det!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0