alla leder i min kropp havererar en efter en,

det är ju helt enkelt underbart, eller ?
snart kommer jag få sova i köket, för jag kommer inte kunna gå upp för trappan. lovely. blir nog bättre när det blir lite mindre kallt väder, tror jag. så får hoppas att det blir varmare SNARAST. för såhär orkar jag inte ha det. jag känner mig som en gammal ledbruten gumma, och det är precis så jag ser ut när jag går också. speciellt på morgnarna. mitt på dagen blir det bättre. sen går det utför framåt kvällen. så det är väldigt väldigt synd om mig, på riktigt för en gångs skull.

och jag behövde svant ikväll, men hon är på pete doherty-konsert kom jag på när jag ringde henne. jag behövde ut och gå, behövde prata med den enda vännen jag har som faktiskt förstår och kan diskutera både politik, förhållanden och barnuppfostran/lärande på ett objektivt sätt. eller ja, det mesta faktiskt. men nu var det ju just inte barnuppfostran som var det jag behövde prata om, bara så ni inte undrar eller antar nånting.



kukihelvete, varför ska jag bli ledsen nu ?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0