Frida,

det är bara lite mer än två månader sedan vi hämtade hem Nilla. men jag kan inte tänka mig ett liv utan henne nu, det är som att hon alltid har funnits här. rutinerna ändrades som ingenting direkt när vi fick hem henne, så att de skulle passa in i hundlivet. hon förgyller mina dagar på sitt eget högst personliga vis; hon gräver ner mina strumpor, vi går små promenader, tränar lite lydnad, leker och busar, hon dreglar, nyps, bråkar och är upprörd över att hon tappar tänder. men om man så bara varit ute med soporna så hälsas man som om man vore den bästa och mest efterlängtade människan i världen när man kommer tillbaka.

hunden är verkligen människans bästa vän,


Nilla (22/6 2010  -11 veckor gammal) <3


hon har vuxit som bara den sedan dess, kommer snart lite nya bilder! (vore bra om vädret kunde bli lite finare med, regnbilder är ju inte det roligaste..)