hoppet är det sista som lämnar människan,
nog för att allting pekar på att generalen ska bli helt återställd igen, men sålänge svullnaden i benen inte går ner så känns det ganska hopplöst. jag vill inte ge upp än, jag vill tro att det ska bli bra, och så länge ingen säger något annat så tänker jag tro att han ska bli ridbar igen. det är riktigt tråkigt att inte kunna göra någonting utan bara hjälplöst stå och se på. men man får låta kroppen bearbeta sjukdomen själv, mycket annat finns inte att göra.
nu ikväll var jag uppe och öppnade till andra halvan av betet, så nu kan mister G bli ännu lite fetare. (om det ens går?) hästarna blev lyckliga iallafall, över nytt orört långt grönt gräs. :)
nu ikväll var jag uppe och öppnade till andra halvan av betet, så nu kan mister G bli ännu lite fetare. (om det ens går?) hästarna blev lyckliga iallafall, över nytt orört långt grönt gräs. :)
Kommentarer
Trackback