berg- och dalbana,

det är verkligen upp och ner hela tiden, jag har en underbar valpis som förgyller mina arbetslösa dagar, en fantastisk sambo som ställer upp och finns där i alla lägen men som inte alls får den uppskattning han förtjänar, eftersom min ständiga oro för mister G går ut genom ilska över den som råkar vara närmast just för tillfället. jag har på ett sätt redan tagit ut förlusten i förskott.

det är bättre att tro att man ska falla och sedan bara snubbla till lite, än att tro man står fast förankrad och sedan upptäcka att marken bara försvinner under fötterna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0